18.5.09

Anna Odell

Sagt om Anna Odell:

Leder av Göran Greider:
Det visar sig att hon i många, många år hade allvarliga psykiska problem och togs in för behandling; hon fick vid någon tidpunkt tydligen diagnosen schizofreni. När hon spelade psyksjuk och såg ut att vilja kasta sig ner från en bro, så var det en gestaltning av vad hon redan varit med om i verkliga livet: Hon hade flera år tidigare balanserat på det där räcket.

Wallrafferiet i psykvården var alltså inte ett besök i en främmande värld, utan i en värld som uppenbarligen hela tiden varit närvarande i henne; hon förefaller ha traumatiska minnen av den vård hon fått.

En legestudent blogger:
När hon kom ut ur vårdkedjan blev hennes berättelser om upplevelser från vården inte tagna på allvar, du var ju psykotisk!

Odell menar att hon vill byta rollerna, ställa patienten i maktläge. Men att mena att det är en personlig revansch är alldeles för enkelt. Även om hennes personliga erfarenheter färgar (eller tack vare att de färgar av sig) kan inte hennes projekts subversivitet fråntas.

Eller självklart kan detta förnekas, som idag när Odell diskuteras på samma psykakut som hon blev intagen, där jag är som läkarstudent.

Det är som om Michel Foucaults ”Vansinnets historia” inte har blivit skriven.

Selv sier Odell:
När man är eller har varit sjuk och beskriver vad man varit med om blir man sällan trodd. Jag har berättat för så många om behandlingen jag fick den natten 1995 – att jag blev lagd i bälte trots att jag inte varit våldsam, att det står i min journal att ”pat. slagits” för att jag inte följt med frivilligt. Reaktionen är nästan alltid ”men riktigt så var det nog inte. Du hamnar inte i bälte om du inte varit farlig”.

Min mamma var orolig att jag skulle fara illa. Men det var ju vård jag skulle utsätta mig för! Att vården skapar rädsla triggade mig ännu mer. Om jag, som är frisk, riskerar att fara illa, tänk hur det är för dem som är sjuka på riktigt.

Om jag är frisk men spelar sjuk, är jag på den sjuka sidan då?

Fyra poliser och minst fyra vårdare hjälptes åt att bära in mig de högst sex metrarna till bältessängen. Jag spottade två gånger på golvet. De drog ner byxorna på mig och gav mig en spruta med lugnande medicin. Först fortsatte jag att försöka ta mig loss, men sedan fick jag två sprutor till. Efter det domnade jag bort.

Dagens Nyheter:
Ändå är hon inte emot tvångsvård. Men hon vill att behandlingsformerna ska diskuteras öppet. Hur reagerar en människa som mår dåligt på omhändertagen av polis och satt i handbojor? Kan inte det föda galenskap hos vem som helst? Är behandlingar som bältesläggning verkligen de bästa? Är vårdens redogörelser av ett skeende alltid sanna, eller kan det handla om omtolkningar för att släta över förhastade beslut?

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar

Virker ikke lenken(e)? Da vil jeg bli kjempeglad om du har tid til å gi meg beskjed via kontaktskjemaet i bloggens sidefelt.

- LAGE LENKE: <a href="url-adresse">Lenkens navn</a>

- BRUK NAVN, ditt virkelige eller et fiktivt. Velg Navn/nettadresse (ikke Anonym), og skriv inn navnet. Nettadresse er ikke nødvendig.
- Logger du inn med Google-konto, kan du få kommentarer tilsendt på e-post.
- Kommentarer som ikke holder seg til saken eller er personangrep eller trakassering, kan bli slettet.

Motta nye innlegg på e-post